Längtar efter värme, gemenskap, familjär gemenska, erkänande, frihet och befrielse....

Rädslan fångar mig och binder mig i mörkret inom mig själv, inomhus, tittar ut genom fönstret, tittar ut genom mina ögon och undrar när jag får komma ut...När kommer det lätta...när blir betongen....inom mig....lättare...när börjar det leva igen inom mig....röra sig....kittla och killa lite...när kommer det tecken på ett liv inom mig och knackar på??

Ansvar för min sjukdom och tillfrisknande i förlamningstillstånd....Mycket svårt!!Men det går säkert...Jag har tagit ett beslut alla fall, Stå kvar här stirra en stund till, acceptera läget, be en bön eller två.

Sen lägger jag mig ner sluter ögonen och hoppas på nåd ...drömmer och flyr och gömmer mig återigen i min sömn...Här är jag trygg förutom de drömmar som kan fånga mig i ännu ett skikt av mörker....har jag tur!! slipper jag det i natt....Vem vakar över mig?? Gud Djävulen?? Kör de skift??

Det enda jag vet är att går jag den väg jag blivit visad...behöver jag inte vara rädd!! Den vetskapen får räcka för nu!! God natt!!

Mvh FilippA

Någon om du har detta problem...prata med någon du känner tillit för.....

Det finns en väg ut!!!

Hej!!

Mitt namn är Filippa!!

Jag är en tjej på 32 år som drabbats av sjukdomen Alkoholism, eller rättare sagt beroendesjukdomen....Min huvuddrog är alkohol....Har kämpat med den i Tolvstegsprogrammet i ca 5 år nu och det går framåt....

Jag har lite svårt att veta vart jag ska börja...vilken enda ska jag börja skriva?? Barndomen? Föräldrar? Missbrukstiden??

Lite svårt... Jag börjar med att kludda ner min Dagbok till att börja med så lossnar det nog snart!!

     Jag vill nå ut till andra med samma problem och visa att de inte e ensamma....att tillsammans kan vi klara av mörkret inom oss....ensam ...stark?? Glöm det!!! Glöm det!!

Precis det vill din sjukdom att du ska tro!! Ensamma.... går vi under....  

Vi behöver proffsig hjälp...hjälp av de som sökt hjälp innan oss och kan visa vilken stig vi ska in på....

Det finns fällor överallt....så vi måste ha våra rådgivare runt oss....ett nätverk...en gemenskap....  

Människor som ger ger oss bekräftelse för vilka vi är..inte för vad vi måste åstadkomma i detta samhälle...det finns inga MÅSTEN!! 

Vi brukar säga...vi har en önskan om...Som om om.....och misslyckas vi är vi när som helst berättigade att börja om på nytt, börja vår dag på nytt.....Ta en timme...ta en dag i taget...be om hjälp!!! Tror detta får räcka för idag/ikväll..hoppas jag kan hjälpa någon med dessa rader...Tillbaka snart och skriver vidare!!

Kram på er!! Ni är inte ensamma!!  Å du!! ta en kaffe istället...prova!!